Vatten så ögat kan se men inte en droppe att dricka

Drabbades för ett tag sedan av ett oplanerat avbrott i den kommunala vattenförsörjningen. Inget allvarligt, vattnet flödade fem timmar senare men likaväl. Det är en del av en obehaglig trend de sista åren. Våra vattennät är gamla, slitna och antagligen mest ett lappverk av lagningar. Givetvis finns det inga resurser att genomföra en ordentlig upprustning av dessa då kön av projekt som kräver det samma är oändlig. Jag tänker inte gå in i detalj vilka dessa är men tåg-och bilnäten är i ett erbarmligt skick.

Om du inte tror mig kan du klicka på vilket ord som helst i den här meningen så kommer du till en artikel om vattenläckor det senaste året. Utan att ha något som helst statistiskt underlag men med cryptosporidiumsmittan i Östersund i färskt minne får jag säga att vi verkar ha påbörjat den långsamma glidningen ner för backen mot omvärldens vattenkvalité.

Svenskar förlitar sig på myndigheter i alla lägen vilket är en källa till ändlös tragikomik när TV visar upp dessa indignerade medborgare som uttrycker frustration över att någon myndighet inte levererat det som behövs. Det värsta av allt är att lösningen, som är så svår för tungrodda myndigheter att klara, är så enkel: gör det själv.

Skaffa dig ett vattenlager för akutsituationer, det vill säga mindre störningar som är över på under ett dygn. När du ändå håller på kan du lika gärna se till att vattnet räcker i tre, fyra dagar. Det kanske låter mycket men om vi räknar med att varje individ i hushållet behöver fyra liter om dagen till dryck och mat gör det att en familj med två barn behöver sexton liter per dygn. Tonårsbarnens duschar är inte inräknade...

Sexton liter motsvarar en majonäshink som du enkelt kan tigga från den lokala pizzerian. Tro mig, tre staplade majonäshinkar tar inte särskilt mycket plats. De kan ställas på skåp, i skåp eller i vilket utrymme som helst där de inte utsätts för minusgrader. Inte för att minusgrader skadar vattnet men det är mindre skoj när fyra-fem hinkar med sammanlagt upptill sjutiofem liter vatten spricker och töms på vinden.

Vattnet måste roteras med jämna mellanrum så skriv datum på hinken. Ingen vill väl dricka två år gammalt vatten om de inte måste? De flesta spritpennor går dessutom lätt att tvätta bort från plast så texten försvinner när du vill.

Hurvida svenskt kranvatten måste behandlas eller ej är en tvistefråga men eftersom jag inte vill ha några gastrointestinala besvär, vattenläcka eller ej, så klorerar jag mitt innan jag tappar upp det på hinkarna. Det finns en uppsjö av olika preparat på markanden, de flesta ganska dyra. Personligen använder jag mig av Klorin, det demoniserade rengöringsmedlet. (Klicka för extern beskrivning om hur det går till)

Man tar två droppar Klorin per liter vatten men för enkelhetens skull tar jag nästan ett teskedsmått per hink. Lite för mycket gör ingen skada. Lite för lite kan dock ge mikroorganismerna en chans att överleva. Klor är ett lättreagerande ämne så om du vispar upp vattnet ordentligt innan användning försvinner det mesta av klordoften/smaken. Var även noga med att lämna lite luft i hinken så vattnet kan andas. På så sätt minskar du den unkna smaken. Se för Guds skull till att det är vanlig Klorin, den i den blåa flaskan. I de koncentrationer man använder det i tror jag inte att äppelblomarom kan skada dig men den erfarenheter jag har av kemisk väldoft är att den smakar för jävligt.

Det går även att använda andra klorprodukter, James, Rawles rekommenderar klorprodukter till pooler till exempel. Vad du använder är inte väsentligt så länge det består av rent natriumhypoklorit. Huvudsaken är att mängden inte understiger 4ml 5% natriumhypokloritlösning per femton liter vatten. Ja, matten kan bli besvärlig så använd Klorin.

På längre sikt är naturligtvis den här komfortistiska åtgärden inte hållbar. Som vi har sett i Östersund kan det moderna samhället ta sin tid med att återställa normaliteten. Att ha flera månaders förbrukning på lager under normala bostadsförhållanden är givetvis inte hållbart. Har man en källa runt knuten är det en smal sak att tillgripa tredjevärldenmetoder och bära in vattnet men det är inget man kan ägna sig åt i centrala staden.

Antingen köper man sig ett fint men dyrt vattenfilter eller så litar man på Klorinet. Personligen hade jag satsat på filtret. Ett Big Berkey hade ju varit idealet men jag vågar inte ens tänka på fraktkostnaden för ett sådant... Nä, Svenne Banan får nog hålla sig till friluftsaffärernas campingmodeller. Kostnaden, mellan tolvhundra och uppåt, kan verka avskräckande men betänk vad östersundsborna måste få betala i el. För givetvis kom behovet av kokning lägligt nog samtidigt som historiens högsta elpriser.

Vilken lösning du än väljer och vilken nivå av förberedelse du lägger dig på så är sannolikheten att du kommer vara tacksam över att du lyssnade på mig stor. Gör det nu, senare är inte ett bättre tillfälle.

PS. Östersundsbor: ett MSR MiniWorks kostar drygt tolvhundra spänn och säljs av alla större friluftsbutiker. Antagligen både smidigare och billigare än kokning och det filtrerar bort cryptosporidium. DS.