Ta alarmet på allvar

Jag satt sömnlös och surfade mellan olika nyhetssidor om den tragiska och onödiga fartygsförlisningen utanför Toscanas kust när jag läste det här som verkligen fick mig att haja till:

"Feher hade tagit på sig en livväst när han sa till en vän att han skulle återvända till sin hytt för att rädda sin fiol."

Läs det och låt det sjunka in. Visst, man kan vara en hjärtlös jävel och tycka att Sandor Feher får skylla sig själv som promenerade rakt in i döden för en fiols skull. Dock illustrerar det något som forskningen har visat, att människor har en tendens att bagatellisera faran. Nu hade i och för sig Sandor Feher god hjälp av delar av besättningen, som uppmanade passagerarna att återvända till sina hytter en halvtimma innan fartyget kantrade. Detta i sin tur kan möjligtvis förklaras av kaptenens nonchalanta attityd.

Men oavsett, Sandor Feher gick med flyttvästen på tillbaka för att hämta ett musikinstrument, tvärtemot allt vad vi vet om evakueringar, antagligen för att situationen verkade inte så allvarlig. Vilket leder oss till att återigen konstatera att ens viktigaste överlevnadsverktyg sitter mellan öronen. Planera, rekognoscera och var förberedd.

För många år sedan berättade en god vän att det första h*n gjorde när han kom till ett hotell var att ta reda på var nödutgångarna låg. Då skrattade jag. Idag gör jag själv likadant. Jag både kollar upp det och går dit ett par gånger. Jag ser även till att det väsentliga är nedpackat i enkelt transporterad väska.

Men framför allt är jag beredd på att det kan uppstå ett skarpt läge. Ringer brandalarmet är det ingen övning. Det är allvar.